Jag har tagit hand om andra, och det har jag tyckt om.
Men när natten närmat sig har jag inte kommit ihåg om jag själv mått bra.
det är det som blivit problemet.
När solen gått upp har jag gått in min roll och varit den alla andra velat att jag ska vara. Och jag har varit med, men aldrig riktigt varit där. och nu orkar jag inte mer.
Jag säger inte att det allltid varit så, för det har det inte. Och det kommer inte alltid att vara så. Men nu är jag i något mellanläge. Som jag inte vet hur jag ska hantera.

Men min plan är att bli starkare, mer bestämd och påriktigt-glad
för min skull. Den här gången...